Förmedlingstjänst
En förmedlingstjänst är en digital tjänst som överför, lagrar eller tillhandahåller åtkomst till information som tillhandahålls av användare. Dessa tjänster fungerar som en "mellanhand" mellan den person som skapar eller laddar upp innehåll och de personer som ser det. Exempel inkluderar värdleverantörer, sociala medieplattformar, sökmotorer och molntjänster.
Rättslig grund
"förmedlingstjänst": en informationssamhällets tjänst som består i något av följande:
a) En tjänst för vidarebefordran som enbart består i att överföra information som tillhandahålls av en mottagare av tjänsten i ett kommunikationsnät, eller att tillhandahålla åtkomst till ett kommunikationsnät.
b) En cachingtjänst som består i att överföra information som tillhandahålls av en mottagare av tjänsten i ett kommunikationsnät, vilket inbegriper automatisk, mellanliggande och tillfällig lagring av denna information, enbart i syfte att effektivisera den fortsatta överföringen av informationen till andra mottagare på deras begäran.
c) En värdtjänst som består i att lagra information som tillhandahålls av och på begäran av en mottagare av tjänsten.
— Artikel 3, punkt g, förordning (EU) 2022/2065 (lagen om digitala tjänster)
Varför det spelar roll
Förmedlingstjänster är ryggraden i den digitala ekonomin och den politiska diskursen online. När politisk annonsering publiceras eller sprids online involverar det nästan alltid en eller flera förmedlingstjänster – från värdleverantören som lagrar innehållet till den sociala medieplattformen som visar det för användarna.
Att förstå vad som kvalificerar som en förmedlingstjänst är avgörande eftersom olika typer av förmedlare har olika skyldigheter enligt EU-lagstiftningen. Lagen om digitala tjänster (DSA) fastställer undantag från ansvar och krav på aktsamhet baserat på typen av förmedlingstjänst. För politisk annonsering specifikt ålägger förordning 2024/900 transparenskrav på leverantörer och utgivare, varav många är förmedlingstjänster.
För politiska aktörer, annonsörer och plattformar är det viktigt att veta om en tjänst kvalificerar som en förmedlare – och vilken kategori den tillhör – eftersom det avgör vilka transparensmeddelanden som måste tillhandahållas, vilka register som måste föras och hur politiska annonser måste märkas när de sprids till allmänheten.
Huvudpunkter
- Tre kategorier finns: vidarebefordran (endast överföring), caching (tillfällig lagring för effektivitet) och värdtjänst (lagring på användarens begäran)
- Ansvarsramverk: Förmedlare har villkorliga undantag från ansvar för användargenererat innehåll under specifika omständigheter
- Värdtjänster är mest relevanta för politisk annonsering, eftersom de lagrar och ofta sprider innehåll till allmänheten
- Onlineplattformar är en underkategori av värdtjänster som sprider lagrad information till allmänheten
- Skyldigheter varierar efter typ: värdtjänster har fler transparens- och innehållsmodereringskrav än tjänster för vidarebefordran
- Övergripande roll: Reglering av politisk annonsering (TTPA) och reglering av digitala tjänster (DSA) gäller båda för förmedlingstjänster som hanterar politiskt innehåll
Förmedlingstjänst vs. Onlineplattform
Även om alla onlineplattformar är förmedlingstjänster, är inte alla förmedlingstjänster onlineplattformar. En förmedlingstjänst blir en onlineplattform när den inte bara lagrar information (värdtjänst) utan också aktivt sprider denna information till allmänheten på användarens begäran.
Till exempel är en grundläggande webbvärdleverantör som lagrar en kampanjwebbplats en förmedlingstjänst (värdtjänst), men om den inte aktivt marknadsför eller distribuerar detta innehåll till andra är det inte en onlineplattform. Däremot är ett socialt nätverk som lagrar användarinlägg och distribuerar dem till följare både en förmedlingstjänst och en onlineplattform.
Denna distinktion är viktig eftersom onlineplattformar har ytterligare skyldigheter enligt både DSA och TTPA, inklusive starkare transparenskrav för politisk annonsering, upplysningar om rekommendationssystem och skyldigheter för innehållsmoderering.