Type something to search...

Internverksamhet

Internverksamhet avser politisk annonsering eller kampanjverksamhet som bedrivs direkt av politiska aktörer genom deras egna kanaler, personal och resurser, utan att betala tredje part för att placera, marknadsföra eller sprida innehållet. När politiska aktörer publicerar innehåll på sina egna sociala mediekonton, webbplatser eller genom sina egna e-postlistor utan kommersiell marknadsföring anses detta vanligtvis vara internverksamhet.

Rättslig grund

Begreppet internverksamhet behandlas i sammanhanget av förordning 2024/900, särskilt vid fastställandet av när insyn­skyldigheter gäller för utgivare och tillhandahållare av tjänster för politisk annonsering. Även om förordningen inte uttryckligen definierar "internverksamhet" som en fristående term, skiljer den mellan verksamheter där politiska aktörer betalar tredje parter för tjänster och verksamheter som bedrivs genom egna medel.

"tjänster för politisk annonsering: tjänster som består av förberedelse, placering, marknadsföring, publicering eller spridning av en politisk annons, i utbyte mot ersättning eller likvärdig motprestation, inklusive naturaförmån."

— Artikel 2.3, förordning 2024/900

Varför det är viktigt

Att förstå internverksamhet är avgörande för att fastställa vilka skyldigheter enligt förordningen om politisk annonsering som gäller och för vem. När ett politiskt parti publicerar kampanjinnehåll på sin egen sida i sociala medier utan att betala för marknadsföring eller boosting, kan plattformen som är värd för innehållet inte anses vara en "utgivare" av politisk annonsering för just det inlägget, eftersom ingen tjänst tillhandahålls mot ersättning.

Denna åtskillnad påverkar efterlevnadsansvar. Internverksamhet innefattar fortfarande politisk annonsering, och inriktningsregler enligt kapitel III i förordningen gäller om personuppgifter används för online-inriktning eller annonsleverans. Däremot kan utgivares insynsskyldigheter inte gälla för plattformar i dessa scenarier, eftersom de endast är värdar för innehåll snarare än att bli betalda för att placera eller marknadsföra det.

Den praktiska inverkan är betydande för politiska aktörer, plattformar och tillsynsmyndigheter. Politiska partier kan kommunicera direkt med supportrar genom egna kanaler med färre förmedlingsskyldigheter, medan plattformar måste bedöma om de tillhandahåller en betald tjänst eller endast är värdar för obetalt användarinnehåll. Detta påverkar märkningskrav, insyn­meddelanden och krav på registerföring.

Viktiga punkter

  • Internverksamhet innebär att politiska aktörer använder sina egna kanaler och resurser utan att betala tredje parter för placering eller marknadsföring
  • Insyn­skyldigheter för utgivare gäller eventuellt inte för plattformar som är värdar för obetalt politiskt innehåll som publicerats direkt av politiska aktörer
  • Inriktningsregler gäller fortfarande när personuppgifter används för online-inriktning, även vid internverksamhet
  • Nyckelfaktorn är om ersättning eller likvärdig motprestation utbyts för annonseringstjänster
  • Politiska aktörer förblir ansvariga för efterlevnad av inriktningsbegränsningar och dataskyddslagstiftning i sina interna kampanjer
  • Plattformar måste skilja mellan att vara värd för obetalt användarinnehåll och att tillhandahålla betalda annonseringstjänster för att korrekt tillämpa skyldigheterna

Internverksamhet kontra betalda tjänster för politisk annonsering

Den grundläggande skillnaden ligger i om tredje part erhåller betalning eller annan ersättning för att placera, marknadsföra eller sprida politiskt innehåll. Internverksamhet bedrivs direkt av politiska aktörer genom egna medel, medan betalda tjänster för politisk annonsering innebär att externa tillhandahållare anlitas.

När exempelvis en kandidat publicerar kampanjbudskap på sitt verifierade sociala mediekonto utan att betala för marknadsföring är detta internverksamhet. Om samma kandidat betalar plattformen för att boosta inlägget eller marknadsföra det till en större publik blir plattformen tillhandahållare och utgivare av tjänster för politisk annonsering, vilket utlöser fullständiga insyn­skyldigheter.

Denna åtskillnad påverkar vilka enheter som bär efterlevnadsskyldigheter. Vid betalda arrangemang har både sponsorer och tillhandahållare/utgivare skyldigheter. Vid internverksamhet bär den politiska aktören ansvar för eventuella tillämpliga skyldigheter (såsom inriktningsbegränsningar), men plattformen som är värd för innehållet kan inte omfattas av utgivarespecifika insyn­skyldigheter för just det innehållet.

Relaterade begrepp

Intern verksamhet: Core Facts

Status
Active Definition
Verified
2026-03-07

Related

Krav på transparens säkerställer att alla politiska aktörer verkar enligt samma regler. Väljare kan se vem som har resurser och hur de används, vilket stödjer rättvis konkurrens.
Öppenhet skapar förtroende genom att visa väljarna att politiska aktörer agerar öppet. Dold finansiering eller målgruppsanpassning urholkar förtroendet för demokratiska processer.
Genom att kräva tydlig märkning och tillgänglig transparensinformation hjälper TTPA människor att känna igen politisk annonsering och förstå vem som försöker påverka dem.
Unga personer kan ännu inte rösta men kan riktas till för att påverka framtida beteende eller manipulera familjemedlemmar. Förbudet skyddar minderåriga från politisk exploatering.
Politisk reklam omfattar alla betalda budskap som marknadsför en politisk aktör, påverkar röstningsbeteende, påverkar utgången av val eller folkomröstningar, eller påverkar lagstiftnings- eller regleringsprocesser. Det inkluderar även all reklam från eller på uppdrag av en politisk aktör.
Nej. TTPA påverkar inte nationella regler om innehållet i politiska annonser, kampanjfinansiering, valperioder eller generella förbud mot politisk reklam. Den lägger till transparenskrav utöver befintliga nationella lagar.
Det officiella namnet är Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/900 om öppenhet och inriktning av politisk reklam. Den publicerades den 20 mars 2024.
Ja. TTPA omfattar all politisk reklam, oavsett om den är online eller offline, inklusive tryckta medier, digitala skyltar, TV, radio och digitala kanaler. Inriktningsreglerna i kapitel III gäller endast för onlinereklam.